hoppitoppp.blogg.se

Vi var på middag igår med alla våra vänner. Vi hade jätte trevligt och mysigt hela kvällen, kom inte hem förrän 01 inatt. Så vi har inte jobbat idag.

Dock åkte vi en vända till stallet då jag ville borsta igenom mina hästar och löslongera dem. Eftersom vi inte hade något vettigare för oss så kändes de som en smart idé, så slipper jag ta itu med eventuella enrgiutskott imorgon.

Idag ska jag rida Suri, Spipeance och hingsten vad jag vet justnu. Kanske att chefen ville att jag och Armani skulle ta en ensam skrittrunda tillsammans. Hon är ju abaolut coolast ute i de fria. De är så hästar rids in här. Ute i skogen själva. Men vi får se, är fortfarande tveksam att jag ska ta över henne redan nu, Oscar har ju bara ridit henne 2 ggr innan och jag skrittat henne. Så vi får se.
Här har ni vår andra snygga 3 åring, Dimcanto! Suris och Armanis bror :)

En väldigt glad Quidamibra fick springa och bralla av sig! Fort går de haha

Idag var Saphir galen rent utsagt. Skulle skritta ut med Oscar och den nya 3 åringen. Armani (som jag kallar henne tillsvidare) skötte sig bra, men hon var väldigt nyfiken på vad jag och Saphir hade för oss bakom dom. Så hon snurrade å små stegrade för att komma runt och se. och efter ett tag ville ju Saphir också så han drar av värsta bocken, jag känner allt i slowmotion. Han verkligen lyfter hela sig upp i luften, klickar till med ryggen så jag stöts ur sadeln, sen ner på marken och gör värsta stegringen... Dock var jag kolugn men Oscar tyckte det var bäst att jag vände och red i ridhuset, liksom jag på 45 kg och 166 cm mot en hingst på 180+ i manken och närmare 1 ton muskler... Trippade vände vi om och jag bad till gud att jag åtminstone skulle sitta kvar i sadeln om han skulle få för sig att göra om sin lilla show... Väl inne i ridhuset började vi trava direkt då han var så spänd och trippig, efter ett tag slappnade han av och jag kunde rulla över till galopp. TJOHEJ tänkte Saphir och drar världens bockserie igen, tur för mig att jag nötat in sitsen så jag sitter där jag sitter, var inte ens i närheten av en avsittnning, jag valde att istället gasa på han så han skulle tappa motoriken för fler bocksprång, vilket han gjorde rätt snabbt. Resten av ridpasset gick utmärkt!

Sen kom chefen med en ny sadel till mig, jag och Oscar har ju bråkat om en och samma sadel nu rätt länge (fast vi har 4 st), men dom andra 3 är så stora i sitsen för mig eller så är det inte bra med stöd för knäna. Så jag fick en helt egen ny (begagnad) sadel! Tjoho, enda 'nackdelen' är väl att den är svart, jag föredrar brunt läder i hoppning (i dressyr är BIG nono med brunt för min del). Hur som helst tänkte jag inviga min nya sadel på uteritten med gänget senare på eftermiddagen.

MEN där trodde jag fel, eftersom alla hästar hade hunnits rida idag (förutom Suri och dom andra som skulle ut på ritten) så fick jag så snällt låta Oscar ta Suri så han kunde ha uppsikt över Bea (som äger ponnyn och är endast 8 år), men Oscar lovade att bara skritta och trava så jag kunde galopp-trimma Suri på banan när de kom tillbaka.

När de kom tillbaka var jag väldigt snabb upp på Suri och skrittade direkt ut på utebanan, började trava igenom henne, och hon var precis så som jag vill ha henne, mjuk, lyhörd, känslig och framåt (TACK OSCAR). Så jag fattade galopp höll mig på ytterspåret ett par varv tills jag vände ner på diagonalen, men istället för att byta galopp mitt på banan så valde jag att ta bytet i kurvan, och det gick så mycket enklare att få med bakbenen i bytet, DUH?! Detta gjorde vi ett par gånger tills Oscar kom ut och skulle ge oss nån övning, förvänd galopp var det idag ja... Fan var jag hade svårt för bytena i omvänd galopp, i mitt huvud har jag så fresh med korrekta byten så blev helt fel i hjärnmotoriken där ett tag, men tillslut satte vi det och både jag och Suri var trötta och genomsvettiga, även fast jag ville mer så vill jag inte pressa Suri allt för hårt med tanke på hennes unga ålder. Hon blev trots allt löslongerad ca 2 h innan hon red ut med Oscar och sen jag som galopptrimmade henne i goda 35 minuter... Imorgon ska hon endast få skritta, och tänkte ge mig på barbacka;) Men får se, Oscar kanske har andra planer för oss?

Tyvärr fick vi inget fotat idag, men tror ni överlever:)

Ja det är ju aldrig fel att klara av shopping över en middag. 

Ja, idag skedde det!

Vi premiär red på vårt nya sto. Hon har endast haft sadel och träns innan och blivit hängd på. Oscar började givetvis att skritta henne för att se så hon inte var tvärgalen, eftersom jag har noll erfarenhet av att rida oinridna hästar så är det faktiskt bäst så, både för mig och häst.

Hon var lugnet själv, hon skrittade på som om hon aldrig gjort nått annat. Så det tog inte en lång stund innan jag fick komma upp. Kan erkänna att jag var nervös och trodde de skulle sluta i katastrof, men inte då. I huvudet låtsades jag att det var Spipeance (en av hästarna jag rider), hon är verkligen jätte känslig i munnen så tar man minsta lilla för hårt så ställer hon sig direkt.

Hur som helst gick detta lilla stoet på som ingenting, var inte tittig på nått i ridhuset, brydde sig inte om alla flaxande fåglar. Jätte duktig. Tycker om henne som attans redan nu. Ska bli kul att få börja jobba med henne. Men vi tar det försiktigt nu i början, hon är trots allt bara 3 år.

Hon är väldigt kelen och närgången haha. Men visst är hon fin? Lite för tjock dock:p

Eftersom hovslagaren är här idag så var jag tvungen att skynda mig med Suri om jag vill trimma mer än skritt, och eftersom hon bara gått på skrittbandet och 1 löslongering i 3 dagar så var hon tvunget att motioneras ordentligt idag.

Ja, nu kommer inlägget om vårt 5 åriga italienska sto Quidamibra. Hon kom till oss för ca 4 månader sen, vår chef ägde 50% av henne men hon har aldrig stått i vårat stall, utan hon stod hos den som ägde andra delen av hästen. Även han en framgångsrik hästförsäljare med hjärtat för hästar på rätt plats. Men denna mannen har ett extremt stort stall med extremt många hästar som kommer och går runt om hela världen. Det vill säga att denna mannen som vi kallar O har varken tid eller ork till att rida alla hästarna själv då han mest fokuserar på de lite äldre som tävlas i de högra klasserna och letar sina absolut sista hem där dom har chansen att de de allra högsta vinsterna. Så lilla bruna Quidamibra på 1.66 cm hög hamnade hos en av tjejerna som jobbade för O, en duktig ryttare, men hon hade nerverna på utsidan. Likaså en 4 årig Quidamibra (som hon var då), Quidamibra är absolut ingen elak häst, hon är bara en väldigt osäker sådan som behöver mycket stöd och pepp från sin ryttare, en konsekvent ryttare som inte ger upp. Och det var inte denna tjejen, hon blev rädd varje gång Quida började bocka eller stegra, så hon hoppade av direkt, borstade av och ställde hästen i boxen, OK Quida vann gång efter gång efetr månader efter ett år, varje dag vann Quida över denna tjejen. Till slut reds hon inte alls, hon blev inte ens plockad ur boxen då hon hade börjat att styra och ställa på stallgången också. Det var här O beslutade sig för att prata med min chef om att hon skulle komma till oss där vi har mindre hästar, och dels för att komma till Oscar som är expert på trilskiga unghästar. Sagt och gjort, Quida var framme hos oss, något nervös och tittig, men helt normalt för en häst på ett nytt ställe. Dagen efter plockade vi fram henne för att klippa man och svans och fläta. Absolut INGA svårigheter, hon stod och sov och försökte inte köra över någon. Efter några dagar skulle första ridpasset ridas, även där INGA problem, hon var hur fin och avslappnad som helst och visade inga tendenser till att börja bråka. Vecka efter vecka var hon såhär glasklar, jag red henne utan problem, och hon var så enkel att rida, inga dumheter och gjorde allt man bad om. Sen fick hon en liten inflammation i länden vilket var läkt på ett par dagar och inget som hann bli något enormt. När hon var läkt så fick M (den andra tävlingsryttaren) tar över denna hästen och börja tävla henne, hästen var som sagt helt okomplicerad, hoppade gigantiskt och älskade att hoppa. De första gångerna hon red Quida så red dem i ridhuset, hoppade, red dressyr, bommar ja allt ni kan tänka er, absolut inga problem där heller. Quida var lika fin och snäll som vanligt. Men sen fick Quida nån mystisk oförklarlig svullnad i ena benet, hon hade inte ont och hon var inte varmt men hon var svullen vilket tyder på att nått är fel. Veterinären kom ut och vi trodde de kunde bero på senskydden, men fick inget svart på vitt. Hon röntgades från topp till tå, kollade alla vinklar i alla karleder och hela fadderuttan, kollat tänder, kollat all utrustning så det ligger bra. Finns inget att förklara hennes ben på absolut noll. Vi behandlade henne med kortison, kylmaskin varje morgon och kväll, 30 min på skrittbandet och kyllera och lindat under natten. Svullnaden gav med sig och veterinären kom ut igen, alla röntgen plåtar var fina och fanns inget att se. Vi fick klartecken till att starta henne nästkommande tävling. M kom till oss 2 dagar innan tävling och skulle hoppa igenom Quida, men nått stämde inte riktigt. Inget fel på gången eller så, men Quida började att dra efter hindren, bockade lite sådär smått. Såna saker hon aldrig gjort innan liksom. Men vi tänkte inte mer på det, utan lastade henne på Torsdagen och körde på tävling. Allt var katastrof, Quida blev eliminerad alla 3 dagar tidsfel, när hon hoppade hoppade hon glasklart, men efter några språng ville hon inte mer, dansa balett tyckte hon var viktigare. Stänga av både mun och skänkel känsligheten gjorde hon med. FAN MED! Väl hemma igen är det bara Oscar som rider henne nu, och hon har vart så hemsk vissa ridpass, så hemskt! Stått på bakbenen, skenat, och verkligen försökt få av Oscar. Hon har vart rimligt sagt GALEN! Men till nästa dag kunde ho ändrat totalt och varit hur fin som helst till att sedan bara explodera. Och när hon exploderar så går det inte att få nån kontakt med henne, hon stänger av munnen och för skänklarna, det ända som rör sig i hennes huvud är att få av sin ryttare. Oscar som aldrig ramlar av hästar har faktiskt vart nära att ramla av henne, och kan säga att hon har vart helt svullen i vänster sida då Oscar försökt få kontakt med henne med skänkeln, men INGENTING, kan säga att det är tur att vi alltid rider såna här hästar med sporr-skydd, för annars hade hon nog varit jätte mer svullen och sårig. Men vi är noga med att inte skada våra hästar på så vis. Vad det är som triggar detta beteende har vi ingen aning om, då det kommer när som helst och var som helst. Har ni några idéer om vad det kan vara? Och hur 'botar' vi henne? Snälla hjälp! Som ni ser så gör hon allt för att få av sin ryttare var som helst, när som helst. Quidamibra född 2008 E: VERDI U: LAILA Z

Haha, herregud vet inte vad jag ska säga. All denna stress i onödan helt klart. När Oscar kom innanför dörren så berättar han att chefen har glömt anmäla hästarna till tävlingen, haha så det blir ingen tävling imorgon. Blir nästa helg istället, så har fått flyttat om de tidsinställda inläggen till nästa helg, men inte gör det nått. Då slipper jag sitta om 1 vecka och knåpa ihop dem. Dock har jag valt att inlägget om Quidamibra ska postas imorgon på lunchen. Skrev ju i förrgår att jag skulle berätta om henne, så känns inte så bra om det ska väntas en vecka på de inlägget. Vi har precis vart och handlat lite glass och läsk, kära Oscar är nere och köper pizza åt oss. Myspys, allt är ju städat och fint. Ska bara packa upp min väska som jag hade packat så fint inför imorgon. Men inom häst världen kan allt planeras om på 2 röda alltså. I detta fallet handlade bara om ren och skär glömska. Imorgon ska jag rida min stjärna som fick vila idag, tror jag tar en lång skritt runda ute och sen ett redigt travpass för att bygga på rygg/rump musklerna. Låter som en bra plan. Nu ska jag inta ryggläge framför tvn och vänta på min kärlek och pizza. Godnatt på er så hörs vi imorgon. Kram